Vilka är NATO:s styrkor i Europa?

NATO, North Atlantic Treaty Organisation, är en organisation med ambitionen att trygga säkerhet och försvar med politiska och militära medel. Denna koalition har framför allt flera andra namn, ”Atlantpakten”, ”Nordatlantiska alliansen”, eller ibland ”Euroatlantiska alliansen”, ”Transatlantiska alliansen”, och även förkortat som ”Alliansen”.Alliansen skapades i samband med början av det kalla kriget och mer specifikt under den sovjetiska blockaden av Berlin.

Från början har NATO:s främsta raison d’être varit att prioritera Västeuropas säkerhet efter andra världskriget. Genom diplomatiska och militära avtal med USA mildrar en inte obetydlig allierad utmaningen från den sovjetiska expansionismen. Men vilka är NATO:s olika styrkor?

Tillbehör och american military decoration såsom militära handskar, balaklavor eller en soldatmålning finns i vår onlinebutik Surplus Militaires. Kom och upptäck! 

masques-nrbc

NATO:

NATO:s
styrkor
används i alla skalor, på land, i luften och till havs. Dessutom har organisationen en förmåga till handling som är lika effektiv som den är snabb genom specialoperationsenheter (very high readiness joint task force eller VJTF) som kan ingripa inom en anmärkningsvärt kort tidsram på två till tre dagar, till fördel för de stridande parterna. Sedan 2015 har denna multinationella reaktionsstyrka samlat fyra oskiljaktiga element:

  • Övervaknings- och ledningselementen, centrerade kring ett deployerbart högkvarter.
  • Joint Task Force,även känd som ”spjutspetsstyrkan”, eller VJTF förstärkning till NFR.
  •  Denhögberedda styrkagruppen,eller snabbt deployerbara specialförband (SOF) efter VJTF:s insats.
  •  Poolen av reaktionsstyrkor eller insatser av icke-notabel omfattning med betydande ledtider. 

NATO:s lednings- och kontrollelement:

ACO, eller Allied Command Operation, leder övervakningen av NFR, som tillhandahålls av Allied JFC Brunssum i Nederländerna och Allied JFC Naples i Italien, två stående gemensamma styrkeprecept, som utövas årligen på rotationsbasis.

Staberna spelar en viktig roll i ledningen av NRF genom sin förmåga att sättas in på några dagar, vilket garanterar effektiva åtgärder, och kan stödja övervakningen av styrkor från partnerstater eller Natomedlemmar. Personalcertifiering tilldelas för att de ska kunna uppfylla sina befogenheter i organisationen för årlig rotation:

  • Landkomponent: Snabbinsatskåren eller RDC är 9 staber på hög beredskapsnivå (HRH) som har tillstånd att ta befäl över NFR 10, landkomponenten, i det årliga rotationssystemet. Frankrike, som är hemland för en av sina styrkor, baserar denna styrka i Lille. ARRC eller Allied Rapid Reaction Corps är baserad i Förenade kungariket. German/Dutch Corps, en binationell styrka, är unik för Tyskland och Nederländerna. Och slutligen Eurocorps, en multinationell styrka som opererar för både NATO och
    EU
  • Maritim komponent:NATO:s marina styrkor är etablerade i fyra högkvarter, nämligen Spanien, Frankrike (MCC, Command of the Maritime Component) som övas av Aeromaritime Force, Italien och Storbritannien.
  • De maritima styrkorna är inte bara för ingripande, utan också för stödfunktioner, efter exemplet med STRIKFORNATO;  < /li>

  • Air Component :
    Joint Force Air Command (JFAC), 5 högkvarter baserade i Tyskland, USA, Frankrike, Italien och Storbritannien, kan leda flygoperationer, utöver NATO AIRCOM i Ramstein;  < /li>

  • Special Forces Component: detta är de amerikanska specialstyrkornas högkvarter.

Dessutom finns två fasta och permanenta högkvarter, i Polen och Rumänien, tillgängliga för Nato för NRF-insatser.

Funktionering genom årlig rotation av alliansen:

Funktioneringen av NRF baseras på begreppen rotation och ramland. NRF:s verksamhet bygger på begreppen rotation och paraplyland.
Natos medlemsländer

tillåter
Natos högkvarters insatsstyrka på roterande basis under en period av 12 månader. Genom att följa exemplet med JFC Naples, som för befäl överden brittiska snabbinsatskåren för landkomponenten, JFAC för flygoperationer som utformats av Storbritannien; när det gäller den marina komponenten har den till sitt förfogande haft Natos STRIKFORNATO, och slutligen en skyddsskvadron under ledning av Tjeckien, samt Special Operations Command i perspektivet av logistiskt stöd.

Inom den fastställda tidsramen på maximalt 60 dagar har de stridande enheterna befogenhet att ingripa. Denna information hålls borta från allmänhetens kännedom, med undantag för information som tillhandahålls om identitet och typ av ingripande av NRF-enheter som ska föras till fronten för en sådan operation som kräver mobilisering.

För att inte störa effektiviteten hos NRF-operationer kräver det att styrkorna följer samma standard och utför samma engagemangsförfaranden. Som ett resultat föregås varje rotation av en utbildnings- och kvalificeringsperiod på tolv till arton månader.

Typiska egenskaper hos VJTF 

 VJTF består huvudsakligen av en multinationell brigad på 5 000 man, varav en del deltar i operationer på en två- till tredagars deployering. Befälet
över denna brigad roterar mellan dessa sju länder: Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien, Polen, Storbritannien och Turkiet.

VJTF:s användningsdoktrin är mer en fråga om avskräckning, eftersom den erbjuder NATO en mycket snabb utplacering av symbolisk styrka redan innan en krissituation blir en storskalig konflikt, än om en logik av kapacitet att kalla på en storskalig militär operation.

Fundament och förstärkning av NRF (NATO Response Force)

Han skapades:

NATO:s militära ställning förändrades helt i början av 2000-talet, när det inte längre var nödvändigt att hantera en massiv attack från Warszawapaktens arméer på europeiskt territorium, utan att kunna svara på krissituationer och att kunna projicera styrkor som bär ett hot utanför sina medlemmars territorium. Ett nytt koncept för strukturen av NATO:s styrkor, kallat NATO Response Force, godkändes officiellt 2003 och implementerades året därpå.

    Förbättring av NRF genom skapandet av VJTF (very high readiness joint task force)

    Under NATO Summit Newport 2014,
    antog 

    De allierade länderna NATO Responsiveness Action Plan, som innehåller en rad åtgärder för att lugnaNATO:s medlemsländer i Central- och Östeuropa, som syftar till att stärka deras försvar och deras befolkningar, samt initiativ för att anpassa NATO:s styrkor och kommandostruktur i syfte att förbättra reaktionsförmågan och effektiviteten.

    Bland Natos anpassningar finns en rad åtgärder för att stärka NRF med följande mål:

    • Ökning av
      NRF:sövergripande styrka, med en ökning från 13 000 till 40 000 soldater;
    • Upprättande av VJTF (Very High Readiness Joint Task Force) bestående av huvudsakligen en brigad om 5 000 man som kan sättas in på två till fem dagar; 
    • Upprättande av undergeneralhögkvarter i de baltiska länderna och Östeuropa.
       

    I juni 2015, under perioden av spänningar mellan NATO-länderna och Ryssland kring frågor som kriget i Donbass i Ukraina, intensifieringen av ryska militärövningar och sjö- och luftmanövrar i Östersjön och det europeiska luftrummet, Natos representant: generalsekreterare Jens Stoltenberg,anmäler mobilisering av 40 000 trupper.

    Vid den tidpunkten
    hade endast 13 000 soldater satts in.
    Med andra ord omfattar detta tillkännagivande omplaceringen av tunga vapen i de baltiska länderna, vilket enligt Stoltenberg inte ”strider mot den grundläggande akt som undertecknades av Nato och det postkommunistiskaRyssland för att tillsammans bygga en varaktig och respektfull fred.

    Före det rysk-ukrainska kriget 2014 bestod Natos insatsstyrka av endast 13.000 personer. År 2022 hade antalet ökat till 40 000. Den 25 februari, efter den ryska invasionen av Ukraina 2022, blev NRF operativ för första gången. Den 27 juni tillkännagav Stoltenberg Natos mål om en ökning till 300 000 personer.

    Integrering av franska arméer i NRF

    Den franska armén, flygvapnet och flottan integrerar aktivt NRF.

    Deltagande av den franska flottan:

    Frankrike tog för första gången befälet över den marina komponenten (MCC) i Natos reaktionsstyrka (NRF) under första halvåret 2008. Under 2013 togs befälet över den maritima komponenten återigen över av den franska marinen. 

    Under 2018 kommer denna roll återigen att tas över av Frankrike. Denna delegation förberedde sig under hela föregående år under flera övningar med de andra alliansnationerna. Certifieringen av FRMARFOR, som MCC, kommer att genomföras under den stora övningen Brillant Mariner i oktober 2017.

    Operativ träning sker i Medelhavet med mer än 40 fartyg ochmånga flygplan från alliansnationerna.

    NATO (SNMG 1 och 2) och de två stående NATO Mine Countermeasures Groups (SNMCMG 1 och 2) som är knutna till Allied Maritime Command (MARCOM) själva består av marina enheter som tilldelas av medlemmar på en tolv månaders rotation. MCC kan vid behov ta befäl över andra enheter som tillhandahålls av Nato-medlemmar.

    what-are-NATO's-forces-in-Europe

    Air force participation action:

    Frankrike tar för första gången befälet över NRF:s flygkomponent (JFAC) under andra halvåret 2005 (NRF5). Den franska JFAC är underställdCommand de la défense aérienne et des opérations aériennes (CDAOA). Under den senaste månaden har Armée de l’air genomfört ett flertal övningar för att visa interoperabiliteten hos sina procedurer och system i syfte att erhålla certifiering från NATO. Flygvapnet valdes att ta på sig detta ansvar 2015 för fjärde gången.

    Arméns deltagande:

    Corps de Réaction Rapide-France (CRR-Fr) grundades 2005 och tillhandahåller kommandoturer för NRF:s landkomponent som tas av den franska armén.

    NATO:s medlemsländer:

    NATO har trettio medlemmar inklusive tjugoåtta europeiska länder och två nordamerikanska länder som är Förenta staterna och Kanada. Anslutningsprocessen styrs av artikel 10 i Nordatlantiska fördraget, som begränsar potentiella medlemmar till europeiska länder. Nato bestod ursprungligen av tolv grundande medlemmar och utvidgades under det kalla kriget till att omfatta Grekland och Turkiet 1952, Västtyskland 1955 (Parisavtalen) och Spanien 1982. Sedan slutet av det kalla kriget, som präglades av det socialistiska blockets kollaps, har tolv östeuropeiska länder anslutit sig till Nato i tre omgångar mellan 1999 och 2009. I juni 2017 blev Montenegro Natos 29:e medlemsland, och den 27 mars 2020 blev Nordmakedonien det 30:e medlemslandet.

    Bref, Nato harfullständiga militära styrkor:mark, sjö, luft och specialstyrkor.

    Sammanfattningsvis, om du är intresserad och vill gå med i NATO-armén, eller om du bara letar efterarmétillbehör, bara för att du är ett fan, besök länken Military-Surplus. Du kommer att hitta det du behöver.

    Leave a Reply

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *